denna fredag sammanfattningsvis

igår träffade jag en fantastisk tjej

idag måste jag skriva ett fantastiskt personporträtt för att ge henne rättvisa.
känn på den prestationsångesten.



vi hade picknick på bryggan i sjökvarteret.

och snart är juli också över

whats new?

elin har börjat blogga igen efter en månads uppehåll och jag har en ny bikini som är väldigt, väldigt
fin. och framför allt så passar den. helt fantastiskt. den är korallorange och underbar och från
french connection. kommer bo i den hela sommaren. at least what's left of it.

tisdagsmys med fanny (och nisse)

brillllllor

10 euro, alice vintage

salem längtar efter att bli gubbe

foto: andreas dienert

Salem al Fakir är artisten som verkligen lever och andas musik. Han växte upp i en otroligt
musikalisk familj och började spela fiol redan när han var fyra år gammal. Att åldras är inget
negativt för honom, tvärt emot längtar han efter att bli gammal så han kan ta det lugnt.

– Jag har alltid längtat efter att bli gammal. Eller att bli äldre liksom. Jag har alltid spelat
tillsammans med äldre människor och då också umgåtts med dem. När jag var fem år och stod
på scenen ville jag alltid ha på mig mina finbyxor, kråsskjortan och gördel. Och så klart flugan,
den var också viktig. Jag har liksom alltid gillat att klä mig propert och ordentligt och det är
också någonting som jag lever upp till idag. Det är så bra också, för alla i bandet är så lika. Vi har
på oss väldigt fina scenkläder från J.Lindeberg när vi spelar, berättar han för mig samtidigt som
han hugger in på en köttbit.

Han har precis anlänt till festivalområdet och stannar på Åland exakt tre timmar till innan han
beger sig vidare. När jag frågar honom om han aldrig blir stressad av allt flängande ler han sitt
sneda leende och kikar på mig under sin lockiga lugg.
–Jag slutade stressa när jag var fjorton.

Men om du nu är så himla noga med vad du har på dig på scen, speglar det här av
sig på vardags-Salem också? Gillar du kläder och mode?
–Ja, alltså det är det ju många som verkar tro. Men ärligt talat bryr jag mig inte alls. Jag köper
extremt lite kläder. Av någon konstig anledning blir det alltid så att jag shoppar i Göteborg, men
jag blir så himla stressad av att vara i klädbutiker så det är inte alls kul. Privat bryr jag mig inte
alls lika mycket om mitt utseende som på scen. Därför är det himla smidigt att jobba hemifrån, skrattar han.

Håret då? Fixar du det mycket?
– Nej. Alltså så här ligger det till med håret: Det är bara ren tur om det ser bra ut någon dag.
För det mesta är det bara där och växer, det är bara ibland det kan se helt okej ut.

Jag tycker åtminstone att det är väldigt fint.
– Tack så mycket.

Så, du längtar alltså efter att bli gammal?
–Ja, när jag blir gammal då ska jag ta det lugnt och göra sånt som andra gör.

Och vad exakt är det? Jag har hört att du har en båt?
–Ja, jag har en gammal snipa i Stockholm som jag brukar fara ut med när jag kommer hem. Det
är väl mest för att det är det enda jag hinner med känns det som. Det är en gammal fiskebåt som
vi har plastat in. Den är nog väldigt skruttig, men jag tror nog att det flyter än så länge.

Hur känner du att du har utvecklats sedan första singeln släpptes 2006?
– Jag känner verkligen att jag har lärt känna mig själv bättre. Den största grejen är väl att jag
har erkänt för mig själv att jag är en låtskrivare. Jag kan verkligen sitta hemma och känna att det
är mitt yrke. Även fast jag jobbar hemifrån och så. När jag skriver mina låtar utgår jag ofta rätt
mycket från mig själv, men jag försöker att ha lite distans så det inte blir allt för privat.

Vilken är din absoluta favoritlåt du skrivit?
– Det är nog ”Astronaut”. Jag vet inte vad det är jag gillar med den, den har liksom någonting.

Åh, det är min favoritlåt också! Vad handlar den om?
– Jag brukar inte vilja säga till någon vad mina låtar handlar om, utan jag vill hellre att man
bygger sig en egen uppfattning. Då blir musiken mer personlig.

intervju ur nya åland måndag 26/7 2010

admire

alltså nu under sommaren måste jag erkänna att jag faktiskt klarar mig sätt bra med sandaler och
vita tygskor. men inför hösten hopar sig skocravingsen med acne admire längst fram i kön.. ahhhh åhhh..



bilden lånade jag från ylva

hoppas på håriga artister

Jag har en rätt jobbig liten skada. Det är nämligen så att jag är väldigt, väldigt, väldigt
svag för långa svepande luggar på killar. Eller egentligen ostyrigt långt hår över huvudtaget.
Om en kille tittar på mig genom en lockig lugg och ler lite snett spelar det inte särskilt stor roll
vad han säger. Han har mig runt lillfingret utan att behöva göra speciellt mycket.

Jag pratar givetvis om min intervju med Salem al Fakir. Killen som inte förstår ”vad
allt prat om hans hår” handlar om. Herregud. Om han bara visste. Under hela intervjun satt jag
och försökte undvika att ställa frågor om hans hår. Jag skrev i förväg upp lite frågor på en lapp
och tog med mig. Fick dessvärre stryka de fem första, efter att fotografen vänligt men bestämt
sagt ifrån. Han trodde inte att Salem skulle ha lust att prata så mycket om bara sitt hår.

Så jag sparar på hårfrågorna. Får hoppas att någon av de resterande artisterna som kommer har
hår värt att prata om. Erik Saade känns ju kanske som en eventuell kandidat. Nu när jag börjar
fundera på saken är han nog den enda jag kan tänka mig att lindas kring lillfingret på. Jag
menar: Thomas Di Leva? Nej tack. Brylkrämsbrolle? Big nono. Lars Winnerbäck? Förlåt men
alltså nej. Det skulle väl kanske vara mustasch då. Får göra en hårsnackis med dem.
Och jag som inte ens gillar mustascher.

krönika ur nya åland måndag 26.07. 2010

konstateranden från sängen

efter min första jobbhelg som journalist måste jag ändå konstatera att det nog är värt allt jobb när
man slår upp tidningen på måndag morgon. fan vilken bra tidning vi har gjort den här
helgen. snygga bilder, välskriven (till största delen) text och snygg layout. sjukt duktiga
människor jag jobbar med.

det som nästan är ännu bättre med att jobba helg är att jag nu är ledig i tre dagar. eller det är
meningen att jag skulle ha varit ledig i tre dagar, men eftersom jag älskar mitt jobb så mycket så
hoppar jag in lite extra på onsdag och gör ett personporträtt. jag längtar fan redan. den här veckan
kommer vara super-mega-awesome jobbmässigt.

funderar på att lägga upp nånting från helgen här på bloggen nu, typ salem-vju och familjen-recension?